Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1813 - Döds-offer - I. Wilhelm Schwerin - II. Bröderna Ramsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Hvar är den stilla grafhög, som fätt dölja
Hvad mod och ungdom kunna skönast kalla?
Jag ville den med vårens blommor hölja,
Som blomstra kort, likt dig, och hastigt falla,
Och vattna dem ur flodens klara bölja,
Som flyr så fort som menskolif bortsvalla,
Och sjunga der för ynglingar i Norden,
Hur ljuft det är att dö för fosterjorden.
II.
BRÖDERNA RAMSAY*.
Oss samma hulda moders vård uppfödde
För Sverige och dess gamla hjelte-ära;
För den vi lärde tidigt vapen bära,
Och fädrens mod i våra hjertan glödde.
Vårt öde hann oss: vi i striden dödde,
Den herrligaste död det kan beskära.
Men främlingar nu frukterna förtära
Utaf det kära land, der vi förblödde.
Derför tog, sörjande, oss i sitt sköte
Den gamla fosterjord, vår andra moder.
Att skydda sönerna för tyngre öden.
Der slumra vi mot evighetens möte,
Och hafva delat, såsom bror med broder,
Allt, lif och död och äran efter döden.
’ Friberrarne Wilhelm och Carl Ramsay stupade, den ene vid
Lemo, den andre vid Lappo, år 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
