Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1814 - Omständigheterna - 1815 - Vid Carl Johan Adlercreutz’s graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
I heta droppar kring oss, allting blänker,
Ur marken svälla röda, runda rosor,
Som föra tal med underliga glosor.
Ett änglahufvud ur hvar stängel bräcker
Och ser, som ett nyvaknadt barn, med klara
Och blåa skalkhets-ögon på vår skara
Och undrar, hvilka vi väl månde vara,
Och brister sist i skratt, som oss förskräcker.
Hvad är det väl? — Af svärmare är skrifvet,
Att sådant är symptom af ungdomslifvet.
Som i naturen jemt poetiserar.
Vi åter tro volkaniska produkter
Och underjordisk eld om slika fukter,
Och omgå det med många lärdomsbugter;
Och så det dör, bäst som man demonstrerar.
VID
CARL JOHAN ADLERCREUTZ’S
GRAF.
Han hvilar här, — i denna skuggas ro —
Hans ärekrönta lefnad är förliden.
För mödors värf, för kraft, för guldren tro
Den tappraste bland tappre fann här fridén.
Hit når ej afund, tadlets röst är stum,
Det lilla hatets fega gadd ej sårar.
En helig makt omvårdar detta rum,
Och tacksamhet der offrar sina tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
