Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1815 - Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
Om den djerfves sista öden.
Skalder söngo: land är öde,
Frid och fägnad äro flydda,
Sedan konung Olof fallit *.
Då kom efter femti vintrar
Gaute, en ung ädel Norrman,
Fjerran hän till helga landet,
Ville se de dyra orter,
Der vår Frälsare har vandrat.
Vilsegången uti skogar,
- Fann han sist sig invid stranden,
Der en flod dref strida böljor;
Kunde icke komma längre,
Och sönk ner till jorden, mattad,
Väntande i ödemarken
Öfvergifven lida döden.
Syntes honom då i drömmen,
Att en man till honom lände,
Sad’: »ovarliga du sofver.
Kom, statt upp, far öfver floden!»
Vaknad, lyder han; — en farkost
Plötsligt sågs för honom färdig;
Glad han vinner andra stranden.
Der ett klosters dunkla spiror
Sig utöfver skogen höja.
Närmre står en enslig boning,
Och en man derinne röjes
* Uttryck af Hallfred Vandråda-skald. — Han sörjde sig till döds efter
konungens falL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
