Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - 1816 - Till Atterbom - Reseda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
TILL ATTERBOM.
Väl var i låga hyddans famn du buren,
Men med ett sinne högre än din lott;
Och »rikt betalande ditt ödes brott» —
Så söng du sjelf — var mild mot dig naturen.
Dock var af henne sjelf åt snillet svuren
Den skickelse, det sällan undangått;
Och med den eld, det i sitt inre fått,
Dess framtids runa blef i flammor skuren.
Ej ofvanefter blixten ger dig döden;
Det är inom dig sjelf den tänd dig fattar,
Du ädla, varma, fromma sångar-hjerta!
Sjung, svan! Upplös i välljud dina öden!
Dig himlen gaf, hvad högsta tröst jag skattar:
Ett klangrikt bröst i glädje som i smärta.
RESEDA.
Blomster i de svala lunder,
Der du dväljes obekant,
Dig jag sjunger, dolda under,
Främling från ett bättre land!
Solens stråle icke stänkte
Med sin purpur dina blad;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
