Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
forsonande, hafva sådana minnen blifvit helgade åt
oförgäng-lighet; ej heller saknas den naiva ironi, som i den
utbildade romantiska poesien sedermera blef ett så betydande
drag. Derföre ligger äfven det poetiska i romanserna i
det som är känslans egnaste, i tonen, och musiken, som är
oskiljaktig ifrån dem och utvecklar blott den sång, som i
dem är inneburen. Derföre påminna de om denna känslans
underbara egenskap, att med ett enda ljud tränga till själen
och der uppväcka föreställningen af ett helt menskligt
tillstånd lifligare än all beskrifning det förmår. Säkra på
denna förmåga, afgöra de äfven allt hvad som kan kallas
beskrifning, utan all möda och på det närmaste och lättaste
sättet; en likgiltighet, som går så långt, att de dervid
gerna nyttja vissa stående, alltid samma former, utan minsta
omsorg för utbildning och omvexling. De gå alltid rakt
på det hufvudsakliga, det karakteristiska i händelsen,
behandla allt i stora massor, tillåta sig utan betänkande de
djerfvaste öfvergångar, och förena dock klarhet med
raskhet i berättelsen till en grad, som den högsta konst ofta
ej skulle kunna öfverträffa. Med dessa egenskaper
öfverensstämmer den förundransvärda allmänheten i deras
väsende, hvarigenom de äro utan författare, utan all egenhet
som härflyter af stånd och olika bildningsgrader, utan
bestämd hemort, emedan de lokalisera sig öfverallt, i
allmänhet utan all annan individualitet än den nationella, som
röjer sig i tonens och behandlings-sättets skiftningar. Allt
kännemärken, hvarigenom de visa sig tillhöra en enfaldig
tid, ännu osöndrad genom bildningens fortgång, men högst
betydande i sina anlag, hvilka innehöllo den i sitt ämne
och ännu för alla voro en gemensam egendom; eller
(emedan allt gemensamt hos menniskor slutligen beror på deras
enighet i det högsta) då det heliga ej ännu var underkastadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
