Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den gamla nordiska folkvisan. 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
varit så inhemska och äro det än, som om de endast inom
dess krets blifvit alstrade. Detta allt förer oss tillbaka
till tider, då ännu ej stånden trädt i något slags fiendtlig
motsats mot hvarandra; då ännu adeln till större delen
blott var naturlig, eller bestod i den naturliga glans, som
stora förfäder och en genom dem till förmögenhet och
anseende försäkrad borgerlig existens gifva före alla
privilegier ; då den således tillhörde folket och af det betraktades
såsom dess egen blomma och herrlighet. En sådan tid har
hos oss funnits och är blott misskännelig för den, som
begynner med att i historien inlägga alla en sednare tids
aristokratiska och demokratiska partibegrepp. Yi torde ej
misstaga oss om vi säga, att det var först i Magnus
Erikssons tid i 14:de århundradet, som adeln inträdde
i ett för folket tryckande förhållande och derigenom hos
det väckte en motverkan, som sedermera under och efter
unions-tiderna hade så stora följder. Vidare: vi finna i
de gamla folkvisorna ej blott intet ståndshat, "utan äfven
intet nationalhat emellan de tre nordiska folken. Detta
förklarar, huru de kunna vara så gemensamma för hela
Norden; en gemensamhet, som äfven sträcker sig till de
äldre, hedniska visorna. De Danska behandla ämnen ur
Svenska historien, och visor om konung Waldemar i
Danmark och drottning Dagmar (eller, som allmogen
säger, kung Wallemo och drottning Damma) har jag
hört sjungas i Vermland, och vet äfven att de finnas i
Östergötland. Detta tillbakasätter i allmänhet visornas
uppkomst till tider, då de tre nationerna, ehuru skilda i
regering, dock genom seder, språk och åtanka af gemensamt
ursprung ännu ansågo sig för en slägt. Romansen såsom
folkdikt är också blott möjlig i en enfaldig, i seder osöndrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
