Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om omqvädet i de gamla Skandinaviska visorna. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
någon gång, men oftare och merendels en allvarsam. Ofta
ligger deri någonting djupt bevekande, t. ex. omqvädet:
J fröjden eder alla dagar, i den sorgliga, oändligt vackra
visan N:o 6, 1:sta delen, der jordens glädje och sorger på
ett så rörande sätt föreställas gripa in i de älskade dödas
boningar. Denna samma visa har ännu ett omqväde: Hvem
bryter lofven af liljeträd? — som i en täck och sällsam
bild synes antyda sorgens makt öfver allt hvad oskuld
och fägring har mest intagande, på samma gång som det
först nämnda omqvädet försätter oss midt bland ögonblickets
fröjder och nöjen. Och detta ger oss anledning att säga
några ord om det dubbla omqvädet i allmänhet.
I en mängd visor nämligen förekommer ej blott ett
omqväde mot slutet, utan äfven ett annat i midten af hvarje
strof. Yi vilje kalla detta sednare medel-omqväde till
skilnad från slut-omqvädet. Oftast ha bägge afseende på
hvarannan. Endera så, att det ena bekräftar det andra ^ller
eljest innehåller någonting i samma mening; ja stundom
fulländar blott slut-omqvädet en mening, som i
medel-omqvädet är börjad: t. ex. i visan N:o M, \ :sta delen, der
det fullständiga omqvädet: Ungt är mitt lif — Väller mig
den tunga, är deladt så, att första hälften af satsen alltid
upprepas i midten, den sednare vid slutet af hvarje strof.
— Eller ock befinna sig dessa bägge omqväden sjelfva i
motsats med hvarandra; och denna motsats är aldrig utan
betydelse i afseende på visans innehåll. Så, för att taga
det exempel som först faller mig i minnet, motsätta de
bägge omqvädena till visan N:o 16, 1:sta delen: Kunde man
sig rättelig betänka! och: Herren Båld träder viller öfver
stigen, den betänksamma sansningen och detta lidelsens
raseri, som bereder den olyckliga utgången. Motsatser af
dylik beskaffenhet emellan de bägge omqvädena förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
