Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betraktelser i afseende på de nordiska mythernas användande i skön konst. 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
nas renhet och dessutom genom sin natur mest är bunden
vid framställningens högsta enkelhet, utan att i större
sammansättningar genom handlingens rikedom och intresset af
det hela kunna öfverskyla enskilda brister.
Så är då hoppet om en nationell konst i detta
afseende fåfängt, torde invändas. Jag inser ej riktigheten af
denna följd, hvarom några anmärkningar här torde vara
på sitt ställe. — Den plastiska konsten är utan tvifvel
bland alla den, som minst kan antaga lynnet af nationalitet.
Det är en till sitt väsende allmän, ja en gudomlig konst,
som mest af alla gjort sig lös från tillfälligheter af tid
och ort och enskilda tycken. Den menskliga gestalten i
dess idealiska fullkomlighet och i alla de uttryck, hvaraf
denna visar sig mäktig, är dess föremål. Af alla konster
den, som eger i högsta mått sinlig gedigenhet, försmår
den dock allt hvad sinnena smickrar och likasom allt hvad
om skönhetens jordiska ursprung påminner. Dess skönhet
är en ren, färglös, blott i förhållanden och former sig
uppenbarande skönhet. — Ofta har vid betraktandet af
mästerverken i denna konst den tanken genomträngt min
själ, att det måtte ligga någonting odödligt i den menskliga
gestalten, och de orden hafva fallit i mitt sinne: hvad som
är sådt i förgänglighet skall uppstå oförgängligt.
För att återkomma till vårt ämne: är nu den plastiska
konsten mest strängt idealisk och således till sin natur
minst bunden vid några nationella former (på det högsta
skulle man kunna säga, att den endast är gemensam för
den menniskostam, som hitintills i sina begrepp om kroppslig
skönhet mest öfverensstämmer), så är det äfven i afseende
på sjelfva saken tillfälligt, att ett folk af denna stam blifvit
för de öfriga i denna konst mönster. Grekerna hafva blifvit
mönster, ej såsom Greker, utan emedan de i sina bildverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
