Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
gälde ibland alla folkslag af Germaniskt ursprung, fordrade
att för framtiden blott dämmas af sina likar, och att sjelfva
få välja eller genom vissa dertill -förordnade personer
(electo-res) låta utvälja sina domare och dessas råd eller
bisittare» 4. Denna fordran väckte mycket motstånd af lärarne
och i synnerhet af magistraten i Bologna, men genomdrefs
likväl under påflig bemedling. I kejsar Fredrik II:s
privilegium för högskolan i Neapel 1224 heter det, att »han säkert
åt de studerande män, som blifva utvalde, lemnar vården
om dom och rättvisa vid högskolan» *. I ett stadgande af
Ludvig X af år 1315 förekomma rektor och nationernas
kuratorer i Paris såsom utgörande den vanliga
universitets-domstolen, och ifrån dem vädjades till hela universitetet,
d. v. s. till nationernas församling eller deputerade 6; hvarföre
äfven universitetet kallades universitas nationum’. Flera
påfliga bullor nämna rektor och nationernas föreståndare eller
kuratorer såsom universitetets enda magistrats-personer, och
rektor valdes åter af nationerna genom deras kuratorer.
Först genom de så kallade fakulteternas utbildning till ett
slags egna korporationer inom universitetet förändrades hela
den akademiska bygnaden och äfven jurisdiktionen.
Ursprungligen var hela läro-inrättningen vid universitetet äfven fästad
vid nationerna, som inom sig, i de för hvar och en stiftade
kollegier, hade lärare i alla vetenskaper. Småningom
afsön-drade sig lärare i vissa lärdomsgrenar ifrån det hela, bildade
en korporation för sig, med egna rättigheter för graders
utdelande och påstådd särskild röst i universitetets angelä-
4 Meiners, Medeltidens Hist. i jemförelse med vårt tidehvarfs. Sv.
öfvers. Del. II. s. 210.
s Conring, 1. c.
6 Crevier, T. II. p. 241.
’ Ibid. T. VII. p. 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
