Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
vilegium. Det skadar således ej att skilja ord och sak.
Ett motsatt förfarande har emellertid medfört den fördelen,
att man saklöst fått angripa universitetet med vissa mäktiga
ord: hierarki, stat i staten m. m., hvilka i våra tider
nyttjade såsom larmrop aldrig förfela sin verkan att göra
föremålet förhatligt. Att consistorium ined någon värma
mött ett sådant förfarande, är utan tvifvel förlåtligt. Stat
i staten är verkligen den korporation, som eger en öfverhet
utom staten, eller som genom denna aflägsnare öfverhets
strid med dess naturliga öfverhet söker bibehålla sig
oberoende. Det förra var under medeltiden och katholicismen
fallet med det andeliga ståndet, som egde sin chef i Rom,
det sednare med dessa (om ej till namnet, dock i verket)
medelting af andeliga och verldsliga korporationer, som
kallades universitet, hvilka på en gång erkände påfvens
domsrätt såsom ett skydd mot verldsliga makten, men också
ofta sökte skydd hos den verldsliga makten, då de för nära
hotades af den andeliga \ Reformationen införlifvade både
det andeliga och det egentligen lärda ståndet med staten,
med detsamma den störtade hierarkien, och hos ett
universitet, hvars domstol blifvit stäld under allmän öfver rätt,
hvars styrelse genom kanslern står under regeringens
omedelbarare uppsigt, har således just den karakter bortfallit,
som fordom skulle ha kunnat göra det till en stat i staten.
Ty att statens alla delar i hvarje riktning sluta sig ihop till
ett helt, gör statens enhet. Till denna enhet, som inom
sig bör och kan, såsom hvarje organiskt system, innefatta
mycken mångfaldighet, fordras deremot alldeles ej att sjelfva
5 Sä fordrade universitetet i Paris, hvilket visserligen erkände påfvens
högsta domsrätt, ehuru det ofta motsatte sig hans beslut, likväl å
andra sidan att in corpore endast af konungen kunna dömmas.
Crevier, T. III. p. 224; T. IV. p. 124.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
