Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
enda ställe ega tillgång till allt hvad den förmår samla af
värde för sin kultur; der borde hvilken som ville, ehvad
han vore akademisk borgare eller statsborgare i allmänhet,
kunna höra föreläsningar af nationens förnämsta
vetenskapsmän i alla möjliga kunskapsgrenar. Att låta universitetet
afsöndras från hufvudstaden är att göra nationens
intellektuella cirkulationsmedel till en död skatt; att flytta det till
hufvudstaden är att göra dem till ett lefvande kapital, en
för hela folket gemensam och tillgänglig egendom. Sjelfva
vetenskapsmannen skulle då — ej mera som en skalbagge
sluten inom sitt eget skal — i fullt mått lära känna till
hvad ordning i samhället han rätteligen hör, — lära att
sann klassisk bildning är något helt annat än en död
lärdomsmassa , inpumpad i hjernan genom ideligt läsande i
böcker, — lära att universitets-bygnaden kan stå på ett
tjen-ligare rum än ibland skråhärbergen för att öfver dem stolt
framskjuta. Universitetet skall sjelfmant upphöra att vara
en stal i staten, — den vetenskapliga bildningen göras lika
mycket i verlden som i studerkammaren, om ej mera.
Emellan nationen och universitetet skall ett ömsesidigt
inflytande ega rum, lika gagneligt för båda. Den enskilde
medborgaren skall värdera och ej sällan med framgång idka
vetenskaperna; embetsmännen skall ej anse sina studier slutade
i samma stund han tog sin examen, och vetenskapsmannen
skall ej med förakt se ned på det praktiska lifvet, eller
tro sig göra nog då han år från år blott låter studenter
läsa sina lexor; han skall bli varse att det ges ett högre
medborgarelif än kälkborgarens, en större
embetsmanna-skicklighet än rutinens, och en friare luft att lefva uti för
vetenskaperna än bokskåpens. — Så låter sig anmärkarens
röst förnimma, åtföljd af det imposanta amen i en publi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
