Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
väsendet anförtros åt egna utskott af sakförståndige
(Gewerb-Räthe) under regeringens uppsigt. 2) Det finnes en graduell
utbildning och indelning i klasser af lärlingar, gesäller,
mästare. 3) Äntrade till mästerskap är tillåtet med inträde
i myndighets-åldern. 4) Hvar och en måste innan han kan
bli mästare vandra, och underkasta sig ordentlig pröfning.
5) Hvar och en må drifva det handtverk han ordentligt
lärt, eller åtminstone bevisar sig förstå, och under lika
vilkor är det en hvar tillåtet att öfvergå från ett handtverk
till ett annat. 6) Hvar och en som är skydds- eller
ortsborgare i en menighet (Gemeinde) kan utöfva det handtverk
som han ordentligen lärt och i hvilket han blifvit pröf vad))2. —
Man ser att detta så kallade skrå-författningens afskaffande
dock bibehåller allt det som vi i densamma ansett väsendtligt.
Hvad Sverige angår, så är regeringen numera så mycket
mer oförhindrad att med utelemnande af allt det tillfälliga
och otjenliga låta lämpa skrå-ordningen till dess rätta ändamål,
som genom de borgareståndet affordrade och år 1810 gjorda
koncessioner allt hvad i densamma skulle kunde tydas till
stånds-privilegium är eller bör vara undanröjdt. Fäster man
då en nogare uppmärksamhet på skilnaden emellan fabrik
och handtverk (så synes det oss t. ex. otjenligt att underkasta
vagnmakeriet och flera dylika näringar, som för sjelfva
fabrikatet nödvändigt fordra flera särskilda färdigheters
samman-verkan, skrå-ordningen); iakttar man tillika hvad hos oss
nationella och lokala omständigheter fordra (t. ex.
handtverkeri-ernas billiga frihet på landet, då både Svenska allmogens
allmännare fallenhet för slöjd och, i synnerhet på vissa orter,
behofvet att deri söka ersättning för ett ej alltid tacksamt
åkerbruk påkalla denna frihet); lägger man slutligen ej onödiga
s Hamb. Corresp. 1822. N:o 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
