- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Fjerde bandet /
175

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

stitueras i och för sig sjelf såsom ovilkorlig och blir en
rättighet ej åtföljande något embete, utan hemfallande
personligen dem hvilka redan i statens tjenst sig utmärkt eller,
såsom representanter af en gång gifna offentliga förtjenster,
i dessa, i den vigt, det anseende de gifva, ega en
sjelfständighet öfver allt enskildt godtycke upphöjd. — Men en
personlig representationsrätt är det enda konstitutionella
begreppet om adel.

Deri ligger likväl ännu ingen uttrycklig bestämmelse
om adelns ärftlighet, liksom uti allt hvad vi sagt om den
konstitutionella monarkien ingenting ännu förekommit om
thronens ärftlighet. Bägge kunna visserligen tänkas utan
densamma, och ha utan densamma äfven blifvit försökta.
Val- så väl som arf-riken kunna finnas; och en adel är äfven
tänkbar såsom ett de gamles råd [senatus af senex), en
representation, fästad ej vid innehafvande, utan redan
inne-hafda embeten och värdigheter, efter de förtjenster som i
dem blifvit ådagalagda, och har, enligt denna eller ock någon
annan förtjensternas bestämmelse, äfven blifvit försökt. Men
fråga är, i fall staten vill konsolidera både thron och adel
såsom institutioner, om ej ärftligheten sjelfmant erbjuder sig
såsom det nödvändiga medlet dertill. Inkastet om den så
kallade naturliga orättvisan af ärftliga företräden är lätt
be-svaradt, i fall frågan sättes i sin rätta dag. Ärftlig är ingen
rätt i sig sjelf, i den mening att den sålunda af naturen
skulle vara gifven; ty af naturen, så vida man motsätter
den friheten, finnes icke blott ingen ärftlig, utan i allmänhet
ingen rätt: all rätt är i och genom friheten, med hvars
tillvaro också staten, åtminstone såsom en nödvändig uppgift,
finnes. En såsom ärftlig erkänd rätt kan således, lik all
annan, blott finnas genom friheten sjelf och för dess
ändamåls skull. Hvad som staten inser såsom för sig nödvändigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-4/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free