Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
lighet och ge, Gud vet hvilka, märkvärdiga följder; utan att
det beror på ingenting mindre än samhällets hela skick och
dess förbättring, hvilken ej heller uteblifver, så länge den
anda, som gör medborgare till ett folk och mäktiga af alla
enskilda uppoffringar för allmänt väl, ännu har sin fulla liflighet.
Hvarpå beror det då att en stats undervisningsverk är ett
godt uppfostringsverk, det vill säga, bildande ej blott
ungdomens förstånd och färdighet, utan dess hela karakter? Det
beror af tvänne saker, i hvilka denna nationliga anda
uttrycker sig, — lagstiftning och seder, hvilka åter äro med
hvarandra i närmaste sammanhang. Sederna bestämma så
väl den enskilda som offentliga uppfostran. Lagar kunna
direkt blott bestämma den offentliga, endast indirekt den
enskilda; och det är af högsta vigt att lagstiftningen här
känner sina gränsor och ej genom föreskrifter vill binda hvad
i uppfostran måste vara enskild angelägenhet. Man skiljer
offentlig och enskild uppfostran genom sättet hvarpå de
meddelas: den förra, af staten i inrättningar, af honom
föranstaltade och under hans uppsigt; den sednare — dertill räknas
uppfostran som ges inom en familj (sådan är naturligen all
uppfostran i spädare åren), eller som eljest i allmänhet
meddelas af enskilda lärare. Men olikhet i sättet förutsätter
förnuftigtvis en olikhet i ändamål, hvarigenom vi närmare
kunna bestämma skilnaden. Jag säger då att det förra slags
uppfostran bör ske för offentliga, det sednare för enskilda
ändamål. Alla offentliga ändamål sammanfattas i samhällets
bästa bestånd, alla enskilda i individens. Man kunde då
invända att bägge i intet slags uppfostran böra åtskiljas, utan
äro naturligen förenade. Jag medger det. Men den angifna
skilnaden har icke dess mindre sin riktighet. om man
undersöker hvilket af de nämnda i hvartdera uppfostrings-sättet
måste vara det närmaste ändamålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
