Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
benämning. Adel och presterskap äro i Europa ej mera
hvad de hafva varit, till tänkesätt, seder, anseende och
förhållande till staten. Det tredje ståndets närmaste intresse,
det ekonomiska, har blifvit det högsta, dränkt de öfrigas
och småningom förändrat statsförfattningarnes väsende, om ej
öfverallt med häftiga hvälfningar, om ej öfverallt till namnet,
dock lika säkert till saken. — Är det bättre eller sämre?
Ho kan säga’t? Det som faller är visserligen moget att falla;
men något bättre, än detta var i sina goda dagar, är man
ännu långt ifrån att hafva uppställt. — Följden deraf, att
ett företrädesvis offentligt stånd började upphöra, blef att de
fordna offentliga uppfostringsanstalterna funnos för inskränkta
till sitt syftemål, emedan de ej voro beräknade på
bibringandet af ekonomisk bildning eller bergnings-färdigheter; att
således, först, det enskilda uppfostrings-sättet allt allmännare
öfvades, och, sedan, den fordran utgick till staten att inrätta
sådana offentliga anstalter, der den bildning som är nyttigast
i allmänna lefvernet, det ville nu säga till vinnande af
bergnings-färdigheter, lättast kunde inhemtas. Denna tendens
skulle i ett skrifvande tidehvarf nödvändigt också uppenbara
sig i literaturen. Sedan de fordna samhälls-formerna voro
tomma former och uppfostran derigenom förlorat sitt
offentliga lif, blef den så mycket snarare ett föremål för enskild
spekulation, och först sedan den förlorat sin samhälls-karakter
fick man uppfostrings-läror. En sådan hade bort dikteras
af ett helt folks seder, lifvas af ett helt folks anda. Då
detta ej mer var möjligt sedan staterna begynte bli så
borgerliga att all offentlighet ur dem tycktes vilja försvinna,
så var undervisningen, som beror på enskild skicklighet,
det enda återstående medel hvarigenom uppfostrans hela
ändamål skulle vinnas. Frågan om bästa sättet att uppfostra
blef således den: i hvad stycken är nödigast att undervisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
