Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
Till religiositet och patriotism skall således ungdomen
uppfostras. För att först tala om den förra, så är tydligt
att den till sin vigtigaste del beror på seder. Här förekommer
då den svårigheten som genom ingen genväg kan undvikas,
att hvad man vill meddela måste man ha; för att uppfostra
en religiös generation måste den uppfostrande redan vara det
eller bli det. Ungdomens religiositet beror af nationens i
det hela och kan genom inga uppfostrings-handgrepp ingjutas.
— Den kan befordras af lagar, derigenom att dessa stiftas
och utöfvas ur en religiös princip. Men framför allt böra
inga inrättningar göras som motsäga och skada denna princip.
"Vår tid synes mig i detta afseende förete ett besynnerligt
exempel på förvilling i samhälls-begrepp, förorsakad af den
kärnlösa upplysning som fordrar allt af alla. Den religiösa
bildningen är i samhället anförtrodd åt ett eget stånd, det
andeliga. Den hör vara en egen angelägenhet; ty den är
det, — till sin natur skild från all verldslig, den vigtigaste
af alla; och det är statens eget högsta intresse att den blir
erkänd för hvad den är. Ingenting tyckes vara tydligare, än
att en prest skall hvarken vara ekonomi-intendent eller
polisförvaltare eller, som länsman och fogde, redskap för länens
befallningshafvande, eller, vill Gud, fältskär och läkare. Likväl
vill man att han skall vara allt detta och derhos — prest;
liksom han vore en öfverflödig person i samhället om han
blott vore hvad han bör vara. Eller tror man att denna i
ögat springande slutföljd ej göres; tror man att folket ej
märker sig detta statens erkännande af religions-lärarens
öfver-flödighet, som sådan? Jag tror mig ej öfverdrifva om jag
säger att embetsmän i allmänhet ej ha mer att göra för att
sköta sina sysslor, än presten för det som alldeles ej tillhör
hans, ja strider emot den. Hur skall han då sköta sin?
Eller är hans andeliga embete en bisak ? Med allrastörsta delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
