Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
lingen som sökte skydd satte sig i spisen, i askan, eller
omfattade det altare, helgadt åt Zevs vårdaren, som stod
på gården. Den fattige var en af Gud sänd gäst. »Från
Zevs äro alla främlingar och fattiga», heter det hos Homerus.
•—Offer var tillika en högtidlig måltid; men redan de dagliga
måltiderna voro tillika offer. Förstlingen af mat och dryck
helgades gudarne. Det var den tidens läsning till bords; ty
för enkla seder är ännu alltid måltiden tillika bön.
Husfa-dren var prest för de sina; så konungen för sitt folk»—
Det fanns en huslig andakt hos dessa hedningar. Hvar har
den flytt i våra seder? Och likväl behöfver troligen den
döende menniskans hjerta att med en bön, lärd af en moder,
vända sig till varelsernas far.
För det andra. Ej blott först och främst, såsom vi
nyss sagt, utan både först och sist: familjen är helig;
och denna känsla, öfvertygelse och sed upphör aldrig att
vara grund och rot till all sedlighet på jorden. Den är
religionens hem i verlden (ty religionen måste ock ha ett
hem, ej blott en kyrka). — Vi ha nyss fästat
uppmärksamheten på den snart alla gränsor genombrytande, för framtiden
högst betecknande gemenskapen mellan jordens folk och
slägter, på den öfverhand tagande kosmopolitismen, med ett
ord. Man prisar den såsom ett godt; man anklagar den
såsom ett ondt. Den är och kan vara bäggedera. Den är
en upphöjelse öfver fördomar, — ifrån den länge, äfven
under civilisationens yta vidhäftande, primitiva råhet, som i
hvarje främling såg en fiende och i hvarje utlänning en barbar,
till de antipathier af alla slag, som obilligt söndra menniskorna.
Men den är tillika en upplösning af öfvertygelsen, i hvilken
menniskan, lik den från grunden lösryckta näckrosen, kastas,
7 Den blå Boken, s. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
