Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
trädet, emedan deras litteratur, såsom ett större helt, i sig
upptagit så mycket af den gamla. Och här måste jag bekänna
mig till en mening som endast, efter allt hvad jag förstår,
sätter detta ämne i sitt rätta ljus: förhållandet emellan språk
och språk är i grunden förhållandet emellan litteratur och
litteratur. Vi ha i vårt föregående blad, med godt skäl
synes oss, visat att man nu mera icke förstår den gamla
litteraturen utan att förstå den nyare. Således.....(man
kan draga slutsatsen). — Äfven i barnslig undervisning kan
jag derföre ej heller finna fördelen af att genast konfrontera
med det lefvande språket ett dödt språk, i stället för det
lefvande med det lefvande, tills lärjungen får omdöme nog
att äfven igenkänna det lefvande uti det till utseende döda.
Äfven fä- barnet gäller derutinnan manliga förhållanden, att
läraren är en man, som bör förfara enligt sakens rätta
begrepp, hvilket ock är den rätta grundligheten, talade än
traditionen deremot, som också i sin tid var grundlig,
nämligen på samma tid då den sjelf var lefvande. Vi skulle
ha mer att tillägga om detta stycke; men återkomma dertill,
och vilja nu gå till det andra af de nämnda hufvudskålen.
Detta kommer direkte ur det gamla, ärorika Sverige,
och jag tror mig ej eftergifva någon i liflig känsla för allt
hvad en sådan härkomst innebär vördnadsbjudande. Denna
känsla har alltför mycket inverkat på mitt omdöme; tills jag
bättre lärt förlika sanningen med min vördnad. — Hvad höjde
Güstaf Adolfs tidehvarf? Stora religiösa och politiska ideer,
hvilka äfven gåfvo tidens lärdom på en gång lif och adel i en
hjeltes själ. Olyckligtvis blef denna anda alltför mycket blott
en personlig utmärkelse, för att kunna genomtränga ett af
stora krigs öfvermäktiga inverkan så länge till sitt innersta
skakadt och rubbadt samhälle som det Svenska. Men den
fanns. Vid Gustaf Abolf rätade sig de Svenske store upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
