Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
billningskraftens utväg att bringa lif i naturen och ännu
en gång göra den till skådeplats för poesien. Inuti och
öfver den vanliga naturen upprättade den sig en annan
natur af idel under, som beherrskade den förra. För att
sinligt förklara sig detta, så måste den väl låta dessa
underbara agenter framgå under någon gestalt; men denna
gestalt måste åter, just genom sin onaturlighet, påminna
om att de ej höra till naturen — ju mer fantastisk, ju
sällsammare, desto bättre. Sjelfva bilden måste öfvertyga
derom att inbillningskraften försökt det omöjliga: att gifva
en ande kropp; — den måste, för att nyttja det egna ordet
derför, vara vidunderlig.
Så fick man åter någonting likt en mythologi, men
till princip och karakter helt olika de gamles, och som
oftast var ingenting mindre än skön. Då riddaren drog
ut till äfventyr och bedrift, var ofta hans mål ett
för-trolladt slott af den renaste demant, med portar som
gnistrade i rubinens färger, omgifvet kanhända af en lund der
gyllene äpplen blänkte. Der hade en underskön prinsessa
bortgråtit mången dag och längtat månget år ur sitt
fängelse förgäfves. — Hvem gissar hennes brott? —
Kanhända en afundsam Fé bortstal henne redan vid födseln,
kanhända hon velat täfla med en annan i skönhet. En
jätte är hennes förfärliga vakt, och kring slottet slingrar
sig den etterfulla draken i rysliga ringar. Men riddaren
bäfvar ej, han ropar Sankt Göran an, sänder en suck till
den heliga jungfrun, och en dverg har i bergets djup
smidt hans goda svärd. Ack huru många faror och
frestelser möta honom ej under färden! Skogsfrun med sitt
gröna hår ställer sig lockande på hans stig, eller har
tomtgubben skämmt hans häst, eller skyggar den vid
nec-kens skri ur djupet. I månens stråle ser han älfvor hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
