Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar på Svenska Akademiens prisfråga år 1810: Hvilka fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
klagan på spåren: en klagan, nu så gammal, att man snart
upphört att tro den ega någon grund. — Den som sätter
det nyttiga ensamt sig till syfte, går ju ut på ett mål som
här i verlden är alltför möjligt att vinna? Han misströstar
ej att kunna stegra denna nytta genom alla grader upp till
det allranyttigaste; och hoppas på en gyllene tid, då alla
menniskor föresatt sig ett så ädelt syftemål. Om hans
egen förmåga väl är otillräcklig att tillvägabringa något
sådant, så hoppas han likväl att menniskans känsla af egen
fördel skall leda henne dit, ju mer den utvecklas och
begriper sig sjelf, eller ju mer upplysningen stiger. Hela
historien och mensklighetens gång är för honom således
ett menniskoverk som ej behöfver någon Försyn, utan
förnämligast upplysta regenter och nitiska ministrar och
annat mera, som slutligen skall föra till den bästa utgång.
Naturen behöfver den ej heller, ty den är blott det
konstigaste urverk, och Gud sättes utom verldens gräns
liksom för att blott bringa de första hjulen i rörelse6; ehuru
de heliga skrifter tröstande säga, att han är allestädes
s Den förr så kallade fritänkaren — en menniska som satt konsten
att döda inbillningskraften i system — gick blott ett steg längre
och trodde att i verldens konstruktion det så länge omtalta
perpetuum mobile vore användt. Men då det andeliga hörer till
menniskans väsende, så är det naturligt att det objudet går igen för
den som i hela naturen tänker sig blott död materia. Ingenting
är naturligare än att en sådan fritänkare är rädd för andar och
spöken. Han sjelf är blott någonting halft; för att få bilden
fullständig måste man å ena sidan föreställa sig den fräcke, otrogne
ynglingen, å andra den vidskeplige, öfvertrogne gubben. Derföre
stälde sig äfven den tiden, då en viss tongifvande nations
upplysning gerna ville utmärka sig genom fritänkeri, åtskilligt det
galnaste svärmeri midt för näsan på denna upplysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
