- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
139

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

uppfyllas, är ett försök att undanskjuta denna svårighet,
utan att den derigenom i sjelfva verket blifvit undanröjd.
— Och här visar sig bäst att samvetets region är den
rent andeliga. — Det nämnda antagandet, att ingen
moralisk fullkomlighet, utan endast ett närmande dertill,
ligger inom möjlighetens område, glömmer att äfven
närmandet till det omöjliga vore en omöjlighet, och att
således den moraliska lagen nödvändigt förutsätter det
moraliska idealet, ej blott såsom möjligt, utan såsom verkligt
och personligt; hvarigenom förhållandet till lagen också blir
förhållandet till en lagstiftare. Väl vill man förklara denna
nödvändighet, enligt hvilken det skulle höra till den
moraliska lagens natur att aldrig kunna fullkomligt uppfyllas,
väl vill man förklara detta, säger jag, utur de gränsor med
hvilka sinligheten omskrifvit menniskans andeliga väsende.
Dessa gränsor skulle således väl kunna utvidgas, men ej
öfvervinnas; ehuru döden är befrielsen ifrån dem.
Hvarföre ock den nyssnämnda åsigten i sjelfva verket ej känner
en evighet, utan endast en fortsatt timlighet. Det är
återupptagandet af den oändliga processen emellan det sinliga
och andeliga, som vi redan i början af denna afhandling
framställt såsom det misslyckade bemedlings-försöket
emellan materialismen och idealismen.

Men den moraliska lagen vänder sig icke till det
sinliga såsom sådant, i hvilken egenskap detta är hvarken
godt eller ondt; ehuru det ikläder sig egenskapen af det
ena eller andra alltefter som det af viljan användes. Det
är till viljan, det är till friheten, såsom förmågan af godt
och ondt, som denna lag vänder sig. — Hvaraf följer att
ej heller det onda i sjelfva verket kommer af sinligheten,
utan af friheten, och således äfven har en andelig
princip. ■— Huru mycket mer det goda?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free