Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Om det goda är personlighets-principen i dess högsta
positiva, så är deremot det onda samma princip i dess högsta
negativa betydelse. Det är förnekelsen af det
ömsesidighets-förhållande som är alla intelligensers lifsluft, emedan, utan
ett du, i sjelfva verket intet jag kan existera; hvarföre ock
det onda, eller rättare den onde, är ett jag (och hvart
och ett jag) som ej erkänner något du och derföre är
dömdt att erfara sig sjelft såsom oupphörlig sjelfförstörelse.
Denna sjelfförstörande tendens är det enda intet hvartill
intelligensen kan bringa sig: ett intet, som är ej blott en
negation eller privation af existensen, utan en i negativ
riktning satt, mot sig sjelf fiendtlig verksamhet, som
likväl ej ens kan förinta sig. Ty intet sjelf kan förstöras.
Frågan om det ondas uppkomst är filosofiens svåraste
fråga — likväl i sig sjelf ej svårare än frågan om det
godas uppkomst, d. v. s. den frågan, huru det goda kan och
behöfver att uppkomma, då det väl snarare måste.tänkas
såsom hafvande varit af begynnelsen; hvarföre man ock ej
kan föreställa sig det onda utan såsom lefvande på det
godas missbrukade krafter. — Frågan synes således endast
kunna blifva: huru har det onda uppstått ur det goda?
hvarmed också, i afseende på sjelfva det goda, förenar sig
den frågan: huru har det förgängliga, som är underkastadt
uppkomst och vexling, uppstått utur det oförgängliga?
Om vi funne oss nödgade till den bekännelse att
filosofien teke kan besvara denna fråga; så skulle emot ett
sådant afskärande af all ytterligare undersökning likväl
framställa sig den tydliga nödvändigheten, att svaret dock på
något sätt måste ligga inom menskliga förnuftet; emedan
detta förnuft eljest ej ens skulle ha kunnat uppkasta
frågan. På möjligheten af ett svar beror i sjelfva verket
äfven möjligheten af den öfverensstämmelse med sig sjelf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
