Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
skilnaden är oöfverstiglig. En om ovärdighet öfverbevist
ädling förlorar sitt adelskap; och hvad de ofrälse ovanliga
natursgåfvorna i det lägre ståndet beträffar, så undanbedja
de sig helt säkert medelmåttans medlidande. Ingen fara:
om ingen adlar dem, så adla de nog sig sjelfva. — Också
bibehöll sig den ärftliga adeln rätt väl så länge den med
allvar bemödade sig om att öfverträffa sina medborgare i
sann bildning. Den förlorade sig derigenom att ett
uppkommet medelstånd deruti gick om den, att en ny adel
uppkom, utan namnet deraf; hvarföre också den gamla ej
har qvar mer än namnet. Men det sanna medelståndet
i staten är det stånd som, under det menniskorna
beständigt äro utsatta för att förhärda sig i statens konstiga
former, ej upphör att föra dem deras mensklighet till
sinnes, deras naturliga likhet, och deras förhållande till Gud.
Detta stånd är det presterliga, hvilkets absoluta
nödvändighet för staten, blott såsom stat betraktad, häraf kan
inses. Det är i sjelfva verket det stånd som tempererar
de öfriga, och utan hvilket de skulle nödvändigt snart
befinna sig i krigs-tillstånd med hvarandra och derigenom
upplösa samhället3. Det förtjenar så mycket mer namn
af ett medelstånd, som den allmänna undervisningen måste
ligga i dess händer; i detta afseende kallas det äfven med
rätta det lärda ståndet, och bör förtjena namnet.
Men ännu äro ett slags menniskor öfriga, på hvilka
samhället måste räkna för sitt bestånd, utan att kunna
försäkra sig om dem genom någon inrättning, hvilka det
ej kan fordra som sin tillhörighet, emedan de komma
genom naturens gunst, utan måste vänta som en belöning.
Ty i ett väl inrättadt samhälle pläga de infinna sig sjelf-
* Det var derföre en ganska riktig instinkt som ingaf de nyare
Franska revolutionisterna den tanken att afskaffa presterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
