Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
blott en lastdragande träl i det litterära samfundet) är
såsom sådan öfver allt stånd. Det följer af hans förhållande
till staten, hvilket vi bestämt. Han är af adel, ej genom
monarkers, utan genom naturens nåd; ty snillet är det
enda adelsbref som naturen utdelar. Men just emedan
han är af högre adei än statens, just emedan han är
medborgare i ett högre samhälle, eger han, såsom litteratör,
ingen borgarerätt i samhället. Han kan i sjelfva verket blott
fordra att blifva tåld och ega rättighet att meddela sig.
Han delar, i sin litterära egenskap, intet stånds politiska
rättigheter, han är i sjelfva verket utan alla sådana, och
derigenom i den äkta antika bemärkelsen slaf hvarom
hans öden också alltför ofta påminna honom.
Efter denna betraktelse öfver ståndens natur kunne
vi med säkerhet bestämma, till hvilken klass
historieskrifvaren måste höra. Utan tvifvel till den
verldsbor-gerliga klassen, då ingen fordran i afseende på
häfdatecknaren är allmännare än att ban skall vara upphöjd
öfver allt enskildt intresse, äfven öfver sitt fäderneslands.
I hvad förhållande han i denna klass står till filosofen och
skalden skall framdeles tydligt visa sig; för det närvarande
är det nog att han hör dit. Förträffligt bestämmer
Lu-cianus hans plats utöfver alla stats-förhållanden. »Han
är en främling i sina böcker», säger han»utan
fädernesland, sin egen lagstiftare, och utan konung, ej betänkande
hvad som för den ena eller den andra skulle synas sant,
utan sägande hvad verkligen skett». — Historie-skrifvaren
• Slaf betydde i de gamla republikerna ej den som saknade
menskliga rättigheter, utan den som i intet afseende kunde deltaga i
lagstiftning och styrelse, det vill säga den som var utan politisk
rättighet.
’ Lucianus, de conscribenda historia, § 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
