Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historien och dess förhållande till religionen. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
samhet. Den känsla, i hvilken den absoluta motsatsen
uttrycker sig, är då utan tvifvel roten till all känsla, och
sjelfva gruàdkänslan hos menniskan. All känsla, såsom
sjelf en produkt af motsatsen, innehåller ett nödgande att
söka en enhet och yttrar sig således som en drift. Driften
föder handling, hvilken ej är annat än bemödandet att
återställa enheten. Funnes nu motsatsen absolut, så
upphäfde den med detsamma sig sjelf, och känslan kunde ej
en gång finnas, eller lifvet gåfves blott som en blixt och
vore åtföljdt af ögonblicklig död. Men det absoluta kan
ej i någon tid finnas. Motsatsens absoluthet kan således
i tiden endast yttra sig på det sätt, att den beständigt
återställer sig sjelf, af ingen handling kan öfvervinnas,
utan genast på nytt inträder och nödgar till ny handling.
Lifvet är ej annat än detta oafbrutna handlande, denna
beständiga kamp om sig sjelft. Men det är först i
menniskan som sjelfva lifvets rot blir uppenbar, det är först hos
henne som lifvet är lif för sig sjelft, och der det
oafbrutna handlandet på en gång yttrar sig som lifvets och
medvetandets princip. Reflekterar jag på driften, som jag
måste om den skall blifva handling, så får den ett
ändamål, som ej kan vara annat än den ursprungliga enheten,
det absoluta sjelft. Detta absoluta är då å ena sidan en
oändlig uppgift, en idé, som afhandlingen skall realiseras;
å andra sidan måste jag förutsätta det för sjelfva
handlingens möjlighet; ty en omöjlig, en ej ursprunglig enhet
kunde ej återställas. I detta afseende blir ej det absoluta
först, utan är det enda väsendtliga väsendet. Jag antar
det således såsom det enda ovilkorligt vissa och
nödvändiga. Men denna nödvändighet, som hörer till dess
väsende, är åter för mig vilkorlig, så vida sjelfva nödgandet
att antaga det ligger i min egen handling, och finns ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
