Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historiens nytta. En föreläsning. 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
alt genom utbildandet af någon viss färdighet och konst
göra sig till en verkande del af detta oupphörligt gäsande,
arbetande hela, som eljest skulle utkasta honom ur sitt
sköte eller krossa hans varelse. Han måste uppoffra allt
för det hela, i förväntan att få allt af det hela åter. Huru
ofta hindrar honom ej denna belägenhet och utbildandet af
den enskilda färdighet, hvarigenom han skall gälla, från
att njuta mensklighetens första enklaste nöjen, att knyta
lifvets ljufvaste förbindelser! Huru ofta måste ej hans land,
hans folk, tillfredsställelsen af egna krafters öfning vara
honom i stället för älskarinna och maka, för söner och
döttrar, för det enskilda lifvets naturligaste lycka! Han får
veta hvad det vill säga att tillhöra en så stor slägt som
menskligheten. Huru olycklig vore han ej, om han ej till
ersättning kunde upptaga denna mensklighet inom sitt eget
bröst och i sin anda känna hela dess rikedom inströmma,
om han ej i sitt trånga, kringskurna läge genom själskraft
kunde vidga sin existens till att omfatta det högsta, det
bästa, njuta det hela, under det han uppoffrar sig för det
hela och äfven i sin undergång hoppas att lefva i dess
minne! — Det är odlingens sublima historia, som räknar
mer än en Curtius som störtat sig i djupet för det
allmänna bästa; — och det är dock skönt att känna sig
tillhöra ett sådant slägte, att fylla äfven en af de lägsta,
minsta platserna i detta omätliga, upplyftande skådespel.
Yi äro mycket, vi ega mycket, vi öfverse mycket, och mer
än vi sjelfva behaga besinna, allt genom denna odlings
höga kraft. Glömmom blott ej, att allt detta är litet och
sjunker till intet i samma ögonblick som den lifvande
kraften, som känslan för allmänt väl blir oss främmande!
Och hur kan den det, då i hvarje ögonblick af vårt lif
nästan oändliga krafter medverka? — Jag talar här ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
