- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Femte bandet /
220

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historiens nytta. En föreläsning. 1819

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

enskild köpslaga öfver hvad för henne skall ske. Hon är
tvärtom tillräckligt rik, och behöfver i intet afseende låta
pruta med sig. Ingen lära står i historien skrifven med
outplånligare drag än läran om den enskildes fullkomliga
obetydlighet i afseende på hvad han kan uträtta.
Ingenting motsäger hon så rakt som den tanken, att, till någon
stor, för menskligheten vigtig förändring, den eller den
personen varit omistlig, de eller de omständigheterna helt
oumbärliga. Hvad en i sådant hänseende ej vill eller kan
uträtta, uträttar helt säkert’ en annan, under andra
omständigheter och på ett annat sätt. Historien skulle på
hvar och en sådan knut kunna ha oändligt många
upplösningar. Hvad den högmodige anser sig ensam
förbehållet, är just det som han ej utför. Ja, liksom till hån
och spott öfver menniskors egen tanke om sin förmåga,
är det just det förvånande och förundransvärda som ofta
finnes utfördt genom de ringaste redskap. Att lefva och
lefva låta är genom historien en grundsats af en i sanning
obarmhertig tydlighet. Vill någon i hvad bana som helst,
med hög tanke om sin egen förmåga, beröfva verlden sin
oskattbara medverkan, och behaga sig sjelf i ett förnämt
stillasittande, så må han vara öfvertygad att tidens hjul
vänder sig honom förutan, och vänder honom sjelf
derjemte. Tror någon att på ett verk, hvartill han haft den
lyckan att bidraga, just hans prägel och form äro det
egentliga vigtiga, så må han besinna att en hel efterverld
står tillreds att i detta verk utplåna alla spår af
upphofs-mannen och blott qvarlemna just det som är skickligt att
bli en gemensam egendom.

Men är allt hvad en menniska kan uträtta i
förhållande till det stora hela obetydligt, så få handlingar i
gemen sin egentliga betydelse genom sitt huru? genom me-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:59:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-5/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free