Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
hållande till förståndet yttrar sig i skilnaden mellan
öfvertyga och bevisa. Man kan nämligen fullkomligt väl
bevisa en sak, utan att derföre hafva öfvertygat. Om
beviset är i sig sjelft egnadt att tillfredsställa förståndet, och
har gjort det utan att det likväl verkar öfvertygelse; hvad
ordentliga orsaker, såsom i hvad man kallar ekstaser, ett tillstånd
hvari det inre sinnet framträder såsom central-smne, och såsom
sådant äfven kan på ett eget sätt öfvertaga de yttre sinnenas
funktioner, samt för öfrigt visa menskliga själens förunderliga
egenskap att vara ett verlds-sensorium. Dessa högst sällsamma
händelser äro dock fysiskt att anse såsom sjukdoms-tillfällen; ja innehålla
väl den största desorganisation som med lifvets bibehållande är
möjlig. Att med afsigt frambringa dem, såsom genom animala
magnetismen, anser jag för en tvetydig, ja farlig skicklighet, utan
att likväl vilja sätta utöfvarnes välmening i fråga. Man anför
välgörande magnetiska kurer, och jag vill ej helt och hållet neka dem.
Men har man ock undersökt, om ej ett särskildt ondt här blifvit
afhjelpt på ett sätt som lemnar efter sig verkningar, på längden
förstörande för hela systemet? I min tanka är åtminstone detta
sannolikt. Ty den oerhörda öfvervigt som det passiva elementet
hos menniskan borde få genom en sådan dess centralisering, skulle
blott kunna göras oskadlig genom en i lika mått ökad moralisk
styrka (sinnes-styrka, hvars rätta grund är moralisk), hvilken väl
ej magnetisörens hand meddelar. Hvad åter de vigtiga resultater
angår, i kännedomen af menniskans natur och hennes
sammanhang med en eller annan verld, som man genom magnetismen
tror sig finna, och som skulle ge denna ett rent vetenskapligt
intresse; så är den öfvertygelse man på denna väg sjelf kunde
ernå eller verka hos annorlunda tänkande, af ett högst tvetydigt
värde. De hafva Mosen och profeterna — naturen, förnuftet och
Guds ord; höra de ej dem, så tro de ej heller — om någon af
de sofvande talar. Vägen till kunskap ligger uppföre, med vaka
och arbete, ej nedföre, i sanslös dvala, der menniskan
öfverlemnar sig sjelf åt hvilka krafter som vilja bemäktiga sig henne, och
der betraktaren aldrig är säker att ej ösa ur en grumlad och
oren källa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
