Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
samhet i menniskorna6. Densamma gudomliga kärleken,
om han allt innerligare förenar och till sig drager det
förenliga, måste, ehuru oupphörligen kallande alla, dock
nödvändigt på samma gång utskjuta och förkasta det
oförenliga, det framhärdande onda; hvarföre också kårleken
äfven derutinnan är det sista, att han också är domen (än
hvilket ingenting sublimare och mer rörande i gudaläran
finnes); hvadan Christus säger, att genom den Heliga Anda
denna verldens förste är dömd. — Vi slute med aposteln:
Blifva nu tron, hoppet och kärleken, dessa try;
Men störst ibland dem är kärleken 7.
För att i få ord sammanfatta det föregående. Den
naturliga kärleken är det naturliga samhällets princip, och
dess föremål det naturligen goda eller för begärelserna
lockande. Men detta goda, som naturligen är den enskilda
menniskans syfte, har sig motsatt det rätta, såsom det
* Luther, på flera ställen, talar väl om tron, så att man tydligen
ser det han deruti inbegriper kärleken, såsom då han i det
herrliga företalet till episteln till de Romare säger: »tron frågar ej om
goda gerningar skola göras, utan innan man frågar hafver hon
redan gjort dem, och är alltjemt i öfningen — och är så
omöjligt att skilja tron från gerningarne, som lågan och värmen från
elden». Emellertid är dock den i hans och hans efterföljares
dogmatiska system qvarblifna skarpa motsatsen mellan tro och gerningar
den egentliga i detta system oupplösta dissonansen. Och
protestantiska kyrkans konfession bär derutinnan ännu i dag spår af
den bitterhet som från båda sidor blandade sig i hennes uppkomst.
* [Not, utesluten i 2.-a uppl.) 1 Gor. 13: 13. Huru man efter
dessa och andra yttranden i samma gudomliga kapitel, t. ex. detta:
»Om jag hade alla tro — och hade icke kärleken, så vore jag
intet», kunde likväl i synnerhet åberopa Paulus för läran om
den allena rättfärdigande tron, är föga begripligt, men förklarar
på förhand, att hvad protestantiska theologien mest skulle få att
akta sig för, var bokstafs-tron utan andan och kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
