Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Bihang - II. Svar på en af L. Hammarsköld författad recension öfver skriften Thorild m. m. - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
ligt band emellan enheten och det mångfaldiga, eller
bägges organiska fullkomliga förening i en ursprunglig
åskådning (den objektiva enheten); och denna åskådning är det
som filosofien söker att reproducera: en produktion,
hvilken, såsom all annan verklig, ej endast beror på friheten,
ulan på konkurrensen af ett naturligt, omedvetet, men till
medvetande och klarhet sträfvande element, i hvilket sjelfva
den ursprungliga åskådningens egna kraft låter sig
förnimma (nämligen såsom kunskaps-begär — begären äro de
dunkla tankarne). Båda dessa aktioners sammanträffande
öfverensstämmelse är förnimmelsen af den fullständiga
enhetens harmoni. Deraf äfven den lycksaliga känsla som
åtföljer sanningens uppgående i själen. Det är ej blott
en förtjenst, det är ett på ett harmoniskt sätt
tillfreds-stäldt begär, det är en stor och öm lycka. Men om
enheten såsom verklig harmoni endast kan existera genom
en sådan konkurrens, hvilket förutsätter endera
ursprungligen sund eller en till sundhet återstäld natur, så finnes
den dock ideellt gifven i medvetandets egen enhet. Om nu
denna subjektiva enhet, som är begreppet sjelft, ej mera
kan förutsätta den objektiva, som yttrar sig i känslans
sundhet, återstår för den förra endast att genom en akt
af frihet isolera sig och konstituera sig sjelf till det
objektivas förklaringsgrund: ett försök, vid hvilket det
motsatta förhållandet, eller att det objektiva äfven är det
subjektivas förklaringsgrund, lika nödvändigt måste göra sig
gällande och upphäfva den förra.
Här uppstår det fåfänga bemödande att ensidigt söka
återställa en till sitt väsende ömsesidig enhet, som jag i
min bok sökt karakterisera. Här uppstår det egentligen
af mig så kallade abstrakta tänkesättet, hvilket rec.
för-vexlat med abstraktionen sjelf, och på denna förvexling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
