Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Bihang - II. Svar på en af L. Hammarsköld författad recension öfver skriften Thorild m. m. - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
ännu ofulländad analysis, blott nödgar att återgå till den
sednare, eller till ny undersökning af sjelfva det vetande
subjektets beskaffenhet (jfr s. 292). Filosofiens egentligaste
föremål har jag derföre sagt är kännedomen och med
detsamma renandet af sjelfva kunskapernas organ, i hvilket
afseende jag kallat henne en rent subjektiv vetenskap,
kunskapslära — eller förberedelse till verklig kunskap.
Har hon nu härutinnan gjort sig sjelf tillfyllest, så
inträder den objektiva riktningen, i hennes användande på
den fysiska och moraliska verlden och bägges upphof,
Gud. Jag har förklarat detta såsom en fortgående
objek-tivering af filosofien sjelf. — »Objektiv blir filosofien först i
och genom de öfriga vetenskaperna, hvilka hon alla
genomgår, hvarigenom hon äfven allt mer realiserar sig i sina
objekter, och med detsamma allt mera fullständigt blir
objekt för sig sjelf» (s. 299). — Den filosofiska processen
är här i hvarje särskildt fall hvad den är i allmänhet —
en reproduktion af en ursprunglig förbindelse mellan
enheten och det mångfaldiga, hvilken, såsom vi redan
anmärkt, ej går för sig utan konkurrensen af ett af
reflexionens frihet ej beroende, objektift elements verksamhet.
Det är öfverallt »denna dubbla, motsatta aktion i all
tapke-gång (som s. 246 not. beskrifves), ur hvars slutligen
förmedlade öfverensstämmelse ljuset uppgår»; denna »ej blott
subjektiva, utan äfven objektiva ideernas verksamhet, i
hvilken (sednare) de ännu ej erkännas såsom sådana, utan såsom
lust, anlag, böjelse sträfva ur dunkelheten till medvetande
och klarhet». — Det högsta objektet är Gud, och här måste
äfven i sin högsta mening samma förhållande ega rum,
nämligen att all reell kunskap förutsätter en ej blott
passiv utan aktiv konkurrens af sjelfva objektet. Gud,
objektiv, kan ej vara annat än den sig sjelf uppenbarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
