Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Bihang - II. Svar på en af L. Hammarsköld författad recension öfver skriften Thorild m. m. - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
hof annorstädes än i sig sjelft, då det i sig sjelft just är
medvetandets egen fria konstitutiva akt. — Om denna
fråga efter begreppets grund möjligen skulle kunna ha en
djupare mening, så har denna likväl tydligen legat utom
rec:s sigte. — Ytterligare skall jag ha påstått, att denna
sålunda i allmänhet karakteriserade abstraktion ofullgången
ej kan fatta den rätta eller ömsesidiga enheten, och
fullgången eller färdig blott kommer till det logiska noll,
utarbetar sig till brist på allt innehåll och således
upphäfver sig sjelf. Hvarvid rec. ömkar sig öfver dess öde,
då den stackars abstraktionen sålunda i alla fall är om en
hals, han må fullgöra sitt arbete eller lemna det
ofullän-dadt, knyta sig i växten eller växa ut.
En så orimlig följd skulle hos en rec. som haft minsta
aktning för sin auktors förstånd nödvändigt leda till den
tanken, att man måtte misstagit sig om rätta meningen.
Så förhåller det sig ock. Rec. har, såsom redan en gång
är anmärkt, förvexlat sjelfva abstraktionen med det af mig
så kallade abstrakta tänkesättet, om hvilket, men ej
nödvändigt om den förra, de sist anförda satserna gälla. Om
skilnaden mellan bägge har jag redan yttrat mig.
Abstraktionen är intelligensens egen sig sjelf urskiljande
handling, men som i vetenskapen reproducerar en i känslan
förnummen enhet af det subjektiva och objektiva. Det
abstrakta tänkesättet är abstraktionen utan denna känslans
enhetdå endast den subjektiva oeh formella enheten
2 Man kunde invända, att känslan af enhet med sig sjelf och det
högsta väsendet genom den från menniskan oskiljaktiga känslan af
skuld gått förlorad, och att jag äfven karakteriserat sjelfva
abstraktionen såsom ett affall från den högsta enheten. — Men
denna enhet är återställbar, och så vida återställelsen är
förnuftets egen fullkomlighet och helsa, så är förnuftets sig sjelft fat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
