Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Bihang - II. Svar på en af L. Hammarsköld författad recension öfver skriften Thorild m. m. - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
det positiva resultatet (eller deras ömsesidiga enhet) blott
kan finnas theoretiskt i samma mån som det finnes
praktiskt, hvilket ej är möjligt utan en viljans och tänkesättets
verkliga rening. Då detta, ehuru den enda rätta vägen,
likväl är en ganska allvarsam vändning af den filosofiska
saken, så är ej heller underligt att just på denna
vändningspunkt afvägar uppkomma. Jag vill i synnerhet
anmärka tvänne sådana. Den ena uppkommer derigenom
att man, då motsatsernas indifferens är en åtminstone
negativ försoning dem emellan, begagnar sig af den
obestämdhet, som denna negativitet ger, såsom en näring för
fantasien, hvilken här erhåller ett oändligt spelrum att,
lekande med olikheter och likheter, af allt göra ett, och af
ett åter allt: ett fantastiskt spel med sken af vetenskap,
som utan egentlig lifskraft roar sig med sina egna lika lätt
skapade som upplösta bubblor. Det är den falska,
erfarenheten föraktande, natur-filosofien. — Den andra afvägen
är, att man med det förenämnda filosofiens negativa
resultat förklarar förnuftets hela räkning en gång för alla
afslutad, och, i stället för att medge eller inse att förnuftet
sjelft genom religion är förmöget af en högre, sant
positiv utbildning, anser religionen för väsendtligen förnuftslös
(blott tillhörande känslan), förnuftet med detsamma för
väsendtligen irreligiöst, — och i denna sålunda fattade
för-nuftslösa religion söker den dystra hamnen. Det är den
affekterade, svärmande religions-känslan (affekterad: ty det
är en onaturlig, med allt yttradt förakt för theorien likväl
theoretiserad känsla). Bägge äro tidens kramp af vexlande
förnufts-svärmeri och känslo-svärmeri. Det är svårt att
bibehålla sig ren från någon af dessa afvägar — svårt i och för
E. G. Geijer* Saml. Skrifter. 1 Afdeln. 5 Band. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
