Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Andra artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
adel, frihet och tråldom. Adelskapet räcker sä långt som
vapen-kamratskapet med konungen, friheten räcker så långt
som vapnens bruk, träldomen vidtager för den afväpnade,
det vill slutligen säga, för hela massan af folket.
Beskaffenheten af den primitiva christliga kommunen
— af församlingen, hvarur kyrkan uppstått — kan till
en del redan intagas af hedningarnes anklagelser. En
allmän indifferens i afseende på religionen herrskade redan
i Romerska republikens sista tider, i synnerhet inom de
högre klasserna. I början af kejsareliden skref den
lärdaste Romare: »att ett högsta väsende, hvilket det ock
må vara, bryr sig om menskliga saker, är en tanke värd
åtlöje. Det skulle blott befläckas af en så bedröflig och
mångfaldig tjenstgöring». — »Efter den sista, som före
den första, dagen är allt för alla detsamma, och det
finnes ej mer känsla för kropp och själ efter döden än fore
födelsen» Juvenalis sjunger, huru äfven pojkarne
skratta åt fablerna om hvad som förestår efter döden och
att Charon i sin enda båt skall föra så många tusen
själar öfver Styx. — Religionens politiska betydelse för
hopen var det enda, hvarpå de upplyste lade vigt.
Kejsaren var äfven riks-gud. Man offrade åt hans bild, och
»vår herre och vår gud befaller» 10 var det ordalag,
hvarmed Domitianus lät begynna sina bref. Nekandet att
offra för kejsarens bild var ett ibland de tecken, hvarpå
de christne upptäcktes. Plinius den yngre,
ståthållare i Bithynien, skrifver till kejsar Trajanus om sitt
bekymmer huru han skulle förfara med de så kallade
christne.
* Plinius, Hist. Nat. II: 5; VII: 56.
18 »Dorainus et deus noster hoc fieri jubet». Svetonius, Domit.c. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
