Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Fjerde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
vergången så mycket svårare. Norra Amerikas
jägare-nationer, bredvid den Anglo-Amerikanske odlaren, visa att
äfven civilisationen har sitt villebråd, som förgäfves flyr
undan till skogarne, till ödemarken. — Olycklig
mensklighetens lott, vore det ej menniskans bestämmelse att i
sin egen sak både stupa och segra!
Men segraren må ej förhäfva sig. Bakom honom
står hans broder, — hans fiende. Och odlarens bana har
för den enskilde (och den enskilde kan vara ett
försvinnande mennisko-slägte) ej mindre faror, än den jagade
jägarens. Striden emellan de fasta boningarne och de
irrande folken upprepaj" sig inom de förras väl bevakade
omkrets, genom upptäckter af nya näringsfång, sedan
odlare vid odlare stängt om sitt hus, omgärdat sin åker och
fästat den fordom vilda jagten och fisket vid sin skog,
vid sin insjö. Folket varder stort och mycket. Alla
kunna ej ega jord. De fråga sig: hvad ega vi? — De
svara sig: hvad som skapar egendom — uppfinningsgåfva,
arbete. Och nöden står öfver deras hufvud såsom
läromästare. Då lösryckes egendomen från jorden med
oemotståndlig makt. Slöjdaren öppnar sin verkstad. Handeln
utbreder sina segel öfver hafven. Omsättningen af alster
och varor leder till upptäckten af en alla varors vara,
eller ger en sådan i penningen sin allt-omfattande
verksamhet; och i den rörliga förmögenhetens strid med den
fasta begynner civilisationens egen inre kamp.
Hvarenda af dessa stora samhälls-strider, nomadens
med odlaren, penningens med jorden, har sina oder. Den
produktiva, folk-ökande kraften yttrar sig alltid
företrädesvis hos den som har eller får öfverhanden; under det
lifskraften hos den underlägsne först är stillastående,
sedan aftagande; och detta äfven tidigare än enligt naturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
