Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Femte artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
får man till ej ringa del tillskrifva sådana medhjelpare
och rådare.
Nu, sedan den stora mellanmakten, med sitt till sà
betydlig del vunna herravälde öfver Sveriges jord och
odlare, var bruten, gafs i stället rum för anspråket att
denna jord och dessa odlare voro och ursprungligen varit
kivnans, och att derifrån all enskild egendomsrätt härledde
sig. Ur denna, ehuru hvarken theoretiskt eller praktiskt
fullt genomförda, synpunkt ordnade den store
rikshushållaren Sveriges rike, såsom en sträng husfader sitt hus.
Detta blef sedan för trångt för den siste kämpen; och
Sverige, efter hans fall, skulle ännu en gång, liksom vid
den hedniska krigsålderns slut, finna sig på en gång
drifvet inom sig sjelft och inom sig sjelft söndradt: en
brytning som varar än i dag — med den skilnad, att det ej
mera är stammarne som fejda, utan korporationerna —
nu de hufvudsakliga mellanmakter i Sverige, sedan Carl
XI krossat den gamla aristokratien, och sedan berörda
mellanmakter under vår så kallade frihetstid väl
medhunnit delningen af konungamaktens byte, nämligen att hvar
for sig till sin enskilda fördel använda och omskansa de
privilegier som kronan egentligen gifvit sig sjelf, den tid
hon till sin förmenta nytta dem först uppammade.
Derföre ha vi ock för detta ihågkommit: »att här i riket en
gåDg skedde ett utkast till en stor monarki, så uti inre
som ännu mer i yttre afseende; att med storheten det på
längden ej ville sig väl, ej heller så synnerligen med
monarkien, men deremot desto bättre med åtskilligt annat som
hvarken hörde till storheten eller till monarkien eller till
folkets väl, och likväl nu räknas till vår arfvedel och
äfven lofordas» ,0.
19 Litteratur-bladet för Maj 1838, s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
