Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Femte artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
sådana tvister nödvändigt hvälfva sig: hvem är berättigad
till fattigförsörjning? — af hvilken? — och hvar? Och
alltsedan de först uppkastades hafva staten och kommunen,
för att hjelpa, tillika alltmer måst hjelpa hvarandra.
Första svaret på första frågan blir nödvändigt: den
värnlösa barndomen och ålderdomen, dertill den sjuka och
vanföra fattigdomen. Angelägenheten var till sin natur så
allmän, att staten begynte sin fattigvård med anläggandet
af barnhus och hospitaler. På de näst i ordningen
kommande föremål för fattigvården — arbetsföre, som sakna
arbete, — var fordom ej Sverige rikt, och behöfde så
mycket mindre för dem vara förläget sedan kriget blef
Svenskt arbete. Till både förmögenhet och person har
kriget alltid tyngst drabbat Svenska allmogen, som dertill
genom utskrifningarne lemnade manskapet. Det kan räknas
ibland bevisen huru tryckande dessa voro, att den
sedermera i Svenska lagstiftningen namnkunniga termen försvar
antog en bemärkelse, motsatt krigarens pligt, och betydde
undantaget från krigstjenst. Adelns bönder voro i
allmänhet ej blott hälften mindre underkastade denna än de
öfriga, hvarjemte adelns privilegier tillika innehöllo att
dess bönder inom den så kallade frihetsmilen omkring
sätesgården alldeles ej, utom i nödfall, skulle u tsk rifvas;
den egde dessutom rättighet att undantaga sitt så kallade
försvarsfolk, d. v. s. allt sitt hof- och gårdsfolk, i fall ej
denna benämning ännu vidare utsträcktesAllt hvad i
Sverige blef privilegieradt — presterskap, städer, bergs-
? Guslaf Adolf, från 1627, suspenderade med adelns bifall de adeliga
privilegierna deruti att, utom adelns gårdsfolk, dess bönder, till
hans död, gingo lika med krono- och skatte-allmogen i
utskrifningarne.
E. G. Geijers Saml. Skrifler. 1 Afdeln. 6 Band. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
