Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Sjunde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HO
SJUNDE ARTIKELN.
De korrektionella straffen — d. v. s. straffen till
förbättring— tillhörde fordom mest en egen lagstiftning, som
ej var statens, utan kyrkans. Ursprungligen voro de
kyrkodisciplin. — Men kyrkans bud af bot och bättring
förvandlades småningom till föreskrifna botöfningar. Snart
fick man köpa sig från dessa. Det var aßaten — d. v. s.
af bot blefvo böter, hvilkas sammanhang med bättringen
väl hierarkien fortfor att påstå, men församlingen allt
mindre kunde förmå sig alt tro på. Dertill kom att
kyrkan, såsom en gudomligt privilegierad korporation, med
sin korrektionella makt satte sig öfver den verldsliga lagen
och dess former. Inqvisitionen med alla dess rysligheter
var också blott en andelig korrektionell polis. På dessa
missbruk bröt sig hierarkiens jurisdiktion i Europa.
Genom reformationen stäldes stat och kyrka bredvid
hvarandra, ehuru med alltid tvistiga gränsor. Emellertid
skulle hvardera ha sin jurisdiktion, och den korrektionella
blef alltid företrädesvis kyrkans. Väl inskränktes denna
andeliga jurisdiktions egna område allt mer; men kyrkans
korrektionella del i lagstiftningen tillkom vid de af staten
förordnade straff. Det verkligt korrektionella i ett straff
visar sig i förbrytarens eget erkännande af straffets
rättvisa. Att emottaga ett sådant erkännande och, i följd af
brottslingens ånger, förklara honom försonad med
församlingen, blef kyrkans vidgörande.
De förbättrande straffen och det förbättrande uti
straffen hade således kyrkan tagit för sig. Dervid visade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
