Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvårds-frågan (1839) - Åttonde artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
stümmelser äro i synnerhet nödiga i den gamla, hårda
lagstiftningen om laga försvar4, både i afseende på de
försvarslöse, hvilka icke äro brottslingar, och i afseende
på dem som blifvit det, men utstått sitt straff’. Om de
sednare hafva vi redan framstält den önskan, att de, ut-
brottmåls- ocb fattigvårds-statistik haft ett så bedröfligt inflytande.
Hvad man mindre allmänt känner ar, att Stockholms stad, från
längre tid tillbaka intill 1838 års slut, till sin egen civila polis
ej utgjort mer an 1525 rdr b:ko om året. Nu, jemnlikt kongl,
brefvet den 26 Febr. 1839, utgå af stadens medel 14,275 r:dr
b:ko för dess polis — utom de 15,000 ndr b:ko årligen som
Stockholms polis erhållit af statsmedel — och man tycks ändå vara
färdig att petitionera om polis-handräckning af militären till all-
männa säkerhetens vidmakthållande.
4 Vi ha antydt den statsrättliga betydelsen af detta begrepp; nämligen
en borgen som samhället af sina medlemmar fordrar. Vi ha
anmärkt att denna ursprungligen hos oss var både materiell i
egendom, och moralisk i godt namn och rykte, och vi ha framstält
maktens missbruk med hela denna lagstiftning. Vi anse för ett
framsteg, att 1833 års kongl, förordning om försvarslösa personer
infört verklig borgen (till 50 r:dr b:ko), såsom grund att åt en
person meddela laga försvar, liksom att dertill äfven räknas
församlingens "yttrade omdöme" om personen, "nil han ar känd
såsom den der ärligen sig försörjer."
5 1 hvad den sista fattigvårds-kommitteen (afdelningen för landet)
föreslagit i detta afseende instämme vi, och synnerligen i hvad
s. 148 af dess nu tryckta betänkande yttras: "1 andra länder
hafva enskilda menniskovanner bildat sallskaper, hvilka vid fångens
utgång från fängelset taga vård om honom och söka göra honom
skicklig för frihetens åtnjutande. Det vore önskligt att konungens
befallningshafvande, hvar och en inom det honom anförtrodda län,
sökte att tillvägabringa sådana föreningar. Men dylika äro ej att
hoppas så länge man, genom vägradt försvar och församlingarnes
motstånd, har för sig utsigten att få en vådlig ansedd
församlingsmedlem afsänd till korrektions-inrättningarne, och på detta satt
blifva honom, för alltid och ulan besvär, qvitt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
