Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Första artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
alla tider stridt; och ingen af hennes epoker, de må för
öfrigt ha varit mer och mindre sant christliga, har saknat
exempel att hon företrädesvis tilldelat förtjensten, utgången
äfven ur den lägsta hydda, sina högsta äreställen. Så liar
den christliga församlingen länge förvarat och hyllat en
princip som är upplysningens egen, och som staten i sin
ordning skulle tillegna sig, sedan upplysningen ej mera
kan vara privilegierad, emedan himmelens ljus icke är det.
— Ett lika förhållande visar sig i fråga om
förmögenheten, — ursprungligen en frukt af förmågan, ehuru sedan på
mångfaldigt sätt privilegierad inom både adel, presterskap
och borgerskap. Den måste allt mer erinra sig sitt
ursprung, sedan, med samhälls-krafternas stigande utveckling,
alla privilegierade värden dock slutligen måste erkänna
sitt beroende af arbetet. Också visar sig arbetets
fördelning, det vill säga, den olika riktning som samhället, i
följd af olika både anlag och behof, nödvändigt gifver åt
menskliga förmögenheterna, såsom den naturliga, men
rörliga stånds-principen, ju mer de konstlade och stelnade
ståndsformerna upplösas. Det är i synnerhet tredje ståndet
— hvars uppgift från början varit att förvärfva sin
samhälls-ställning genom förtjenst — som bragt denna
naturliga stånds-princip till genombrott, oaktadt alla hämmande
hinder. Så renar och fullständigar sig stånds-begreppet.
Det är hvarken mera ett vid slägten eller personen eller
egendomen fästadt privilegium. Det blir en samhälls-funktion
som den personliga förtjensten fyller. Dessa förtjensters
högre grader, inom hvad stånd och vilkor som helst,
med de traditioner af deremot svarande tänkesätt som de
i familjerna genom uppfostran bilda, utgöra den naturliga
aristokrati, i hvilken friheten bygger sitt eget stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
