- Project Runeberg -  Erik Gustaf Geijers samlade skrifter / Förra afdelningen. Sjette bandet /
228

[MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Knut Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Andra artikeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

här herrskade, i ett oupphörligt krigs-tillstånd med den
öfriga verlden.

Hjeltemodiga predikare af fridens religion planterade
slutligen korset äfven på dessa aflägsna, allmänt fruktade
kuster. Norden omvändes småningom. Sjöröfveriet
förbjöds. Vikingatågen, hvilkas bardalekar den gamla sången
och sagan firat, men för hvilkas grymheter menskligheten
ryser, afstannade. Krigs-tillståndet mot den öfriga verlden
upphörde. Men i stället upptog Norden det i sitt eget
sköte.

I mer än tvänne århundraden kämpade i Sverige
christendom och hedendom. I mer än tvänne århundraden
kämpade sedan folket i landets särskilda delar om,
hvilkendera delen skulle gifva riket en konung. Ty det fordna
Svithiod, sammankommet af flera mindre samhällen, var
mer skenbart än verkligt ett och samma rike.

Våra gamla landskaper, hvilkas allmoge ännu
urskil-jes genom så många egenheter, voro ursprungligen
särskilda samhälls-förbund. De styrdes, så vidt styrelse
gjordes behof, af deras myndigaste män och domare, i samråd
med de på tingen församlade odalmännen. 1 tviste- och
brott-mål rättade de sig efter vissa enkla, samtyckta
stadganden, snarare sedvänjor än lagar, och hvilka mer gingo
ut på att förlika än att dömma, mer åsyftade att reglera
den tillåtna sjelfhämnden än att upphäfva den. Ty att,
under iakttagande af vissa former, med vapen i handsöka
godtgörelse för personliga oförrätter, hvilket adeln
sedermera fordrade såsom ett undantag för sig, var fordom
landssed i Sverige. Konungen ansågs väl för dessa mindre
samhällens gemensamma öfverhufvud. Men hans
myndighet var, utom i kriget, ringa, och berodde, äfven då, på
hans personliga egenskaper. Han hade sin egendom för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:00:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eggeijerss/1-6/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free