Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Andra artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
en gemensam konung, som sålunda stod i spetsen för ett
slags förbunds-stat. De hade under de långvariga striderna
om religion och thronföljd tagit olika parti, merendels
likväl Svear och Götar emot hvarandra; men striden hade
äfven blandat dem, bortnött de gamla stam-skilnaderna och
försvagat landskapernas politiska betydlighet. Såsom
särskilda samhällen qvarstå de likväl ännu i Sveriges äldsta
beskrifna lagar, i de så kallade landskapslagarne, hvilka
ur de för hvarje landsort gällande rätts-sedvänjor småningom
blefvo samlade och ordnade, och till en del, just under
den aristokratiska period som begynner med
Folkungavåldet, äfven erhöllo kunglig bekräftelse. Vi se i dessa
lagar slutligen alla landskapernas fullmäktige deltaga i
konungavalet. De äro tolf från hvardera, valda med alla
bofasta mäns samtycke inom lagsagan, och hvarje af dessa
tolfmanna-nämnder är företrädd af sin lagman, som röstar
för landskapet. Men i detta val deltager numera äfven
"allt Sveriges råd," i hvilket lagmännen, ifrån att vara
folkets män, sjelfva blifvit upptagna. Afsöndrar man denna
förändring, så visar sig den äldre Svenska representationen
såsom en provincial-representation. I denna hade väl
Upplänningarne, hos hvilka det gamla konungasätet var, i
början vissa företrädes-rättigheter. Men slutligen blefvo
alla landskapernas röster vid konungavalet lika betydande
eller snarare lika obetydliga, sedan herredagarne i sjelfva
verket afgjorde allt, och de gamla formerna af en Svensk
valriksdag endast visade sig vid ett thron-ombyte. I detta
afseende voro dessa former lagligt gällande ända till
arfföreningen i konung Gustaf I:s tid. Ty riket, som i
hednatiden var både arf- och valrike, nämligen så, att
arfsrätten tillhörde mer slägten än personen, blef sedermera
egentligt valrike, och stadgades såisom sådant i den under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
