Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Representations-frågan (1840) - Tredje artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
grad har denna tid gynnat denna utveckling. Partier egga,
fast söndra; de föda täflan. Varaktig blir likväl blott nyttan
deraf så vida täflan riktas åt ett gemensamt, stort och
allmänt mål. Eljest sprider och förlorar den sig på
afvägar; hvilket här blef fallet. Men det är ej endast denna
täflan man får tillskrifva frihetstidens fruktbarhet på
krafter och gåfvor. Hela det föregående Sverige inverkade
här på det närvarande. Huru länge var det ej sedan
fäderneslandet i sjelfva verket njöt fredens välgerningar!
Efter hundra-åriga krig, först under Carl XI ett
freds-tillstånd, fullt af våldsamma inre förändringar; derpå åter,
med Carl XII, idel krig, slutligen utan mål och utan hopp!
— Skulle hos ett sådant folk, äfven med allt hvad det
lidit och förlorat, freden ej ändtligen bära fredens frukter?
Också kommo de med hast, ända till fredens öfvermod, i
stället för krigets."–Vore det min afsigt att
framträda blott såsom anklagare mot denna tid, så skulle jag
utan tvekan genast ställa mig framför denna dess bättre
sida, som är rik åtminstone på talanger, ehuru mindre på
karakterer, och fråga: hvarföre, med denna rikedom på
gåfvor, blef utslaget blott en växande oreda? Vi ha redan
för detta både gjort frågan och gifvit svaret: "den var
underkastad en regering af söndrade intressen, i hvilken
hvarken konung eller folk egde någon gällande röst." Men
äfven detta svar fordrar en förklaring.
Vi ha sett att en, konung och folk sammanbindande,
nationalkänsla var den verkliga stats-enheten i det äldre
Sverige. Det nyare började med en förlust i detta
afseende. Enväldet hade stört den gamla folktron pä
konungamakten, såsom sådan, det vill säga: det hade förstört
det obetingade, ovilkorliga i denna tro, som väl ännu
sökte sitt gamla föremål, men mer under formen af rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
