Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Menskliga rättigheternas förhållande till staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade med detsamma i användningen sjelf blifvit frågan
otrogen, och måste plikta derför med att af de gamla
makterna i sin ordning besegras. Men sjelfva denna seger
kunde blott blifva en transaktion emellan de gamla och
de nya intressena; så mäktiga voro redan de sednare.
Under det sålunda ingångna stilleståndet har sjelfva frågan
från en yttre alltmer blifvit en inre, och som innerst
måste lösas i menniskans eget bröst. Att kunna lemna
ett bidrag dertill, vore vår önskan. Dertill fordras ett
närmare bestämmande så väl af frågan i sig sjelf, som af
hennes närvarande ställning.
Att alla menniskor födas och förblifva lika i
rättigheter var den grundsats som revolutionen stälde i spetsen
för deklarationen af menniskans rättigheter. Den är så
litet ett axiom, att den på det högsta blott kan gälla för
ett postulat, som förutsätter undersökningen, i hvad
menniskorna äro och förblifva lika. Ty ser man till
verkligheten, så faller tvärtom den naturliga olikheten i ögonen.
Man finner ock af historien att i sjelfva verket alla
rättigheter äro förvärfvade, ja att de så kallade medfödda
rättigheterna — såsom rättighet till lif, egendom, samvetsfrihet
— äro de dyrast och långsammast förvärfvade, och
ingalunda varit pluraliteten af menniskor tillerkända, utan hos
den minoritet, som länge ensam eller företrädesvis egde
rättigheter, voro ett attribut af makt, ej af rätt. Ty
rätten finnes blott så vida han är ömsesidig. Men denna
rättens natur af ömsesidighet är ock dess enda likhet. Att
den menskliga personligheten är subjektet för rättigheter
i allmänhet, är dermed erkändt; men det objektiva
omfånget af rättigheterna är ej med detsamma bestämdt. Man
ser lagarne olika bestämma detta. Efter
personlighets-principens inträde i verlden ha de först låtit pånödga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
