Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Medelklassen och rörelse-partiet - Juli-revolutionen och pärs-kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
hänger med en allmän företeelse i den Europeiska verlden,
hvarpå vi redan till en del fästat uppmärksamheten.
Medelklassen har i de längst på den konstitutionella banan
framskridna stater redan kommit i besittning af sina nya
rättigheter, och är öfverallt i en tillväxt som skall åt den
försäkra ett öfvervägande politiskt inflytande. Öfverallt,
hvarest detta inflytande befästat sig, har medelklassen
upphört att verka för rörelse-partiet. Grundad på
förmögenhetens nya makt, gör den en viss grad af förmögenhet
till ett allt oeftergifligare vilkor för allt slags direkt eller
indirekt utöfning af politiska rättigheter, och vakar med
så mycket misstänksammare öga öfver gränsen, hvar den
en gång blifvit bestämd, ju mer förmögenhetens nya
rörlighet gör all besittning osäker. I denna mening har
majoriteten af representationen i alla konstitutionella stater
blifvit afgjordt konservativ. Den har blifvit allt betänkligare
i fråga om ytterligare förändring, och med detsamma allt
tålsammare mot de försvagade lemningarne af det äldre
samhällets makter. Men i sjelfva verket skilja sig de nya
förhållanden, som medelklassen infört, redan så mycket
äfven från det ackommodations-system i de konstitutionella
theorierna, som den adopterat, att mer än tvifvelaktigt
synes, om det ingångna förbundet emellan den nya och
den gamla konservatismen på längd skall kunna bära sig.
Juli-revolutionen i Frankrike har t. ex. brutit stafven
öfver pärs-kammarens ärftlighet. Att pärs-kammaren sjelf
dermed fått sin dom, tyckes man ej vilja erkänna. Likväl
förhåller det sig så; och svårigheten, ja omöjligheten att
konstruera en pärs-kammare, som blir mer än en
konstitutionel! illusion, på någon annan grund, är tydlig. Två
eller flera kammare bli, med privilegii-systemets fall, i
sjelfva verket blott ett arbetssätt — att förlikna vid ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
