Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Andra föreläsningen (Den 22 November). Om konungamakten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
och tobak (brånvinet höres ej ännu till). Genom
skeppskompanier och handels-kompanier af flera slag sökte
regeringen bemäktiga sig både den inre och yttre rörelsen,
allt såsom medel för kriget; och äfven den lockande vinsten
af kolonier undgick ej uppmärksamheten. Vi både
förvärfvade och borttappade sådana under loppet af vår
eröfrings-bana. — Under det adeln begagnade sig af regeringens
förlägenhet att, dels såsom belöning för gjorda tjenster,
dels genom köp, pant och byte, till sig bringa kronans
jord och räntor, och en mellanmakt sålunda befäste sig
emellan konung och folk, som kunde vända sig mot bägge
och har vändt sig mot bägge, förstärktes denna
mellanmakt — såsom en här ökas af trossen — genom de
nyssnämnda inrättningarne och allt hvad de af sig alstrade.
Allt hvad genom förmögenhet ärfde eller förvärfde
inflytelse slöt sig såsom långifvare, förlänings-innehafvare,
förpaktare, ledare af riktande företag, till denna mellanmakt,
eller blef sjelf en underordnad sådan, och gjorde regeringen
ej mindre än undersåten af sig beroende. Detta vanligaste
sätt att förvärfva förmögenhet var i sjelfva verket äfven
ett krigiskt förvärf, utgående från krigs-kommissariat,
leveranser, försträckningar, tullförvaltning, arrende af
allehanda kronans inkomster; hvilket allt, om det lyckades,
slutade med att föra spekulanten in i adeln, och erbjuder
skådespelet af ett fortgående Svenska näringarnes
nobilite-rande. Denna underordnade mellanmakt blef slutligen för
den gamla adeliga mellanmakten farlig, då konung Carl XI
anstälde sin stora fiskaliska aktion. Nya spekulanter voro
då genast färdiga att ingå uti enväldets tjenst; och hvad
den i sig sjelf lika lagenliga som riksgagneliga reduktionen
i utförandet antog obilligt och förhatligt, får man till ej
ringa del tillskrifva sådana hjelpare och rådare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
