Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
fördraga att pluraliteten inom ett förstärkt
konstitutionsutskott blir en annan än ståndens; ehuru det förstärkta
utskottets myndighet ej sträcker sig längre än att
bordlägga en vederbörligen proponerad grundlags-förändring
till nästa riksdag, då för dess antagande fordras konungens
och alla fyra ståndens gemensamma bifall.
Man skall invända: detta svar, som abstraherar från
de fordrade förändringarnes innehåll och beskaffenhet, är
blott undvikande. Hvad är sönderbrytandet af författningen,
om ej förändringen af den grundval, på hvilken den hvilar,
nämligen stånds-principen? — Svaret är: vår
representation hvilar icke mera på denna princip i dess fordna
bemärkelse; och att stånds-principen, genom de af
grundlagen medgifna medel, skall byta om plats och underordnas
den medborgerliga principen, — i samma mån som denna
inom ständerna sjelfva gör sig gällande: — det är vår
konstitutions egentliga grund-förutsättning; det är dess äfven
i bokstafven uttalade anda. Denna är djerf, men lika ädel
som laglig, och innefattar den största hyllning åt
öfverty-gelsens fredliga makt, som något folk ännu gifvit.
Jag har sökt visa att förändringen redan i sjelfva
saken för sig gått; hvarföre frågan nu egentligen rörer de
för dess uttryck mest passande former. Men just härutinnan
äro meningarne ännu så delade, att den konstitutionella
debattens i sig sjelf långsamma gång derigenom nödvändigt
ännu mer måste uppehållas.
Det är ingalunda med samma tillförsigt som jag går
att yttra min tanke angående det positiva af frågan. Hvad
i vår författning icke är möjligt utan dess sönderbrytande,
E. G. Geijert Saml. Skrifter. 1 Åfdeln. 6 Band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
