Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svar till professor Fryxell (i anledning af skriften: ”Om aristokrat-fördömandet i Svenska historien, jemnte granskning af tvenne blad i prof. Geijers trenne föreläsningar”) 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
stora sammansvärjningen mot aristokratien, for hvilken
jag skall stå i spetsen, slå larm i lägret och rycka med
hela sin styrka i marken under Svenska ärans fanor, —
men egentligen på parti — såsom det heter i gamla
krigsberättelser — emot mig. Det var en olycklig tanke, och
expeditionen lärer taga en snöplig ulgång.
Jag vill först anföra hvad jag yttrat om Svenska
aristokratiens förtjenster efter Gustaf Adolfs fall, och sedan
hvad jag hos den tadlat. "Då betänkte" — heter det i andra
föreläsningen sid. 62 (se ofvan s. 352) — "de Svenska store
att förtjena namnet. Sverige har ej haft Axel Oxenstjernas
like i rådet, och i Torstensson framför andra upplefde
hans mästares snille i kriget. Mot dem och deras
medbröder kan blott en förebråelse rättvisligen göras. De
trodde sig äfven framgent kunna grunda Sveriges bestånd
och makt på det tillstånd som de stora krigen infört,
ehuru förtryckande detta hade blifvit för folket." Och
vidare sid. 63: "Jag vet hvilka förtjenster denna
aristokrati har att åberopa, och hvilken nödvändighet kriget
innebar. Hvad jag anklagar den för, är, att med öppna
ögon hafva följt i rikets hushållning och inre styrelse en
plan som skulle leda till sådana följder, — att äfven för
framtiden ha sökt försäkra delta nödens och våldets verk,
— att hårdnackadt hafva motsatt sig alla försök till dessa
verkningars hämmande, — att för alltid derpå ha velat
grunda fäderneslandets författning." Derpå följer i
föreläsningen en citation ur min historia, hvilken vi till en del här
vilja återupprepa. "Den utväg förmyndare-regeringen
vidtog, att lindra bördorna genom föryttrande af kronans
tillhörigheter, då inga främmande subsidier förslogo och man ej
vågade öka skatterna, innehöll på en gång en skonsamhet och
en orättvisa, mindre i sig sjelf — riks-kanslerens sats, att god-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
