Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den sälla tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycklig tid, men den är icke nu. Livets ande susade
över enfaldiga själar, som levde i Gud. Det var som en
änglasyn. Jakob omfamnade Esau under gråt, och de förenades
till ett hjärta och en själ. Det var på den tiden icke så
omöjligt att överse och förlåta; ty man levde i en kärlek,
som skyler en myckenhet av synder. På den tiden
förstod man icke så mycket, men älskade så mycket mer.
Och fröjden över att tillhöra Jesus tog överhanden. De
sjöngo, de bådo. Jag såg fridens ängel vagga dem till sömn
och hörde deras läppar viska: »Jesus, tack Jesus!» De fröjdade
sig om natten som David, de väckte morgonrodnaden med hjärtats lov.
Jesus var deras rikedom, Jesus var deras sällskapshimmel.
Liv, o, vad liv! Din tid är som oskuldens barnadröm. Liv,
o, vad liv! Du sjöd i varje åder, du gav församlingskroppen
spänstighet och kraft; du var en ständigt svallandel källa
av glädje och ljus!
Var du med på de nyomvändas möte? Jag måste säga, det var
en oförgätlig stund. — Stund! Vi höllo på i fem timmar, men
de flögo bort, som hade de varit fem ögonblick, ingen borta,
ingen sovande bland oss. Alla inför Gud, alla livs levande.
Allt, vad vi kunde önska, var en evighet med Jesus. Se på
dessa levande själar! Hör, vilka varma, innerligt barnsliga
böner! Huru litet måste världen och de ting, som äro i
världen — huru litet måste de betyda för dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
