Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Sorgligt! Sorgligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<sp>andar<sp> och i ditt namn gjort många kraftiga gärningar. Men
Herren skall svara dem och säga: »Jag kände eder aldrig;
gån bort ifrån mig, I ogärningsmän». Matt. 7: 22, 23. Med
vemod och sorg hava vi följt utvecklingen av det religiösa
livet. Det kan, det får icke döljas: faran är stor. Det
börjar skrida till den tid, då alla bliva sömniga och insomna.
Vi hava, Gud vare lov, gjort stora framsteg i kunskap; men
stora steg bakåt i liv, och vad värre är: de flesta tro det
icke. Man gläds fastmera över lysande framsteg i det kristliga
livet. Predikanterna bliva ju mer märkvärdiga och lägga an
på att få en storslagen, formfulländad predikan. Det går nu
icke längre an att tala som Anden giver att tala, utan man
måste taga den mänskliga visdom en till hjälp, på det man
måtte bliva smickrad som en stor talare. Det kan på så sätt
lyckas, att man kan bliva en stor man på talarestolen; men
har man blivit till gagn för Guds församling eller en räddare
av förlorade själar? Var denna utmärkta predikan just det,
som Anden avpassade för stundens behov? Var det ord eller
liv?
Det sades om några, att »de drogo ut för namnets skull».
Men, vilket namn? Det finnes troende, som företagit sig att
predika för namnets skull; det finnes söndagsskollärare,
som gå till söndagsskolan för namnets skull; det finnes män
och kvinnor, som offra alla sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
